Den heliga uppmärksamheten

På sistone har min uppmärksamhet gång på gång återkommit till hur central just uppmärksamheten är för hur vi lever våra liv. Ja, jag sträcker mig så långt som till att den kanske till och med är att betrakta som helig, i bemärkelsen "gudomlig" – den skapar världen som vi uppfattar den, "högtidlig" – även om den genomsyrar vår vardag, så är den funktion den har i våra liv verkligen värd att uppmärksamma och känna både respekt och förundran inför – och sist men inte minst "mycket dyrbar" – vi har en begränsad mängd av den, och många aktörer slåss idag om att få oss att investera vår uppmärksamhet i just deras flöde av information.

Det finns många citat på temat uppmärksamhetens betydelse för vårt liv, i stil med "Det du uppmärksammar är det som din energi flödar till och det som därmed växer." eller det halvtomma/halvfulla glaset. Klyschor, förenklingar och uttryck för en övertro på individens förmåga att själv forma sitt liv och sina öden kan tyckas. Och världen är betydligt mer komplex och vi mer socialt beroende av vår omgivning än vad de här citaten kan ses som uttryck för.

Fast jag kan ändå inte komma ifrån min egen erfarenhet av att min förändrade uppmärksamhet har förändrat mitt sätt att se, tolka och leva här i världen. Ett exempel är att jag, från att ha lagt nästan all min uppmärksamhet på andra människors reaktioner (och dessutom oftast tolka dem på för mig inte så snälla sätt), idag har betydligt större uppmärksamhet inåt och "uppåt". Den ökade uppmärksamheten inåt gör att jag (oftast) hinner med att ge mer rimliga dimensioner och tolkningar av omvärlden, vilket i sin tur gör att jag lever ett ljusare och känslomässigt lugnare liv idag än vad jag tidigare gjort. Uppmärksamheten "uppåt" är egentligen en uppmärksamhet som kombinerar inåt och utåt. Det är svårt att sätta ord på, men handlar om att jag så starkt erfar att jag är en del av och ingår i en helig helhet, av livet, universum och allting, samtidigt som allt på något sätt återspeglas och finns i mig. Som sagt var, en form av uppmärksamhet som är svår att beskriva i ord, men en som förankrar, bär mig och gör att jag kan stå stark i den som jag är på en och samma gång.

Förändringen i min uppmärksamhet har långsamt omformats. Den är ett resultat av de erfarenheter av att det mesta inte är så farligt som jag föreställt mig som jag gjort med åren, liksom av relationerna, samtal och samvaron med andra människor. Den har också formats av åtskilligt reflekterande, vändande och vridande på egen hand, inte sällan medan jag läst någon klok bok.

I perioder har jag lätt att tappa kontrollen över uppmärksamheten och låta den kidnappas av informationsflöden eller dopaminkickande digitala aktiviteter.

‍

....

Andning, reflekterande samtal - ökad medveten uppmärksamhet

ATT UTVECKLAS VIDARE