Yutori – att skapa andrum
För något år sedan snavade jag över ett instagraminlägg som fick mig att stanna upp. Ett vackert foto med det japanska ordet Yutori.
Det var nog känslan av tidlös rymd i här och nu i inlägget som fångade mig. Den känslan älskar jag att vara i. Känslan av att vara ett med det som omger mig: ”Träden. Molnen. Marken där jag går.” för att låna några ord från Pär Lagerqvist.
Jag ville också dela begreppet och lite av den inspiration som jag upplevde. Men med svensk text och egen bild. Min vana trogen började jag googla för att läsa på om "Yutori".
Inspirationen växte när jag hittade några artiklar som översatte begreppet med ”room to breathe”. Utrymme för att andas. Andrum.
Klockrent, tänkte jag. För min alltmer regelbundna andningspraktik har gjort att jag har mycket närmare till det där tillståndet idag.
I ett avsnitt av podden On Being citerar poeten Naomi Shihab Nye ett brev hon fått från en japansk flicka, som skrev om Yutori. Flickan beskrev det som att
”It’s a kind of living with spaciousness. For example, it’s leaving early enough to get somewhere so that you know you’re going to arrive early, so when you get there, you have time to look around. … and after you read a poem just knowing you can hold it, you can be in that space of the poem. And it can hold you in its space. And you don’t have to explain it. You don’t have to paraphrase it. You just hold it, and it allows you to see differently.”
Min inbjudan till till dig är denna: Ta ett par långsamma andetag långt ner i kroppen. Observera och känn in hur luften strömmar in och ut. Känn in din kropp i andetagen. Öppna dig sedan för det som är runt dig. Var i det, utan annat mål än att vara just med det som är. Utan att värdera eller benämna. För en stund. Ge dig själv gåvan av en stunds andrum.
